Spanska

Ibland känns det som att jag förstår allt alla säger, att jag behärskar spanska. Andra gånger känner jag att jag inte lärt mig någonting alls sedan jag kom hit, det varierar mycket från dag till dag. Idag känner jag att jag kan och förstår väldigt mycket, och självklart har jag lärt mig mycket under de nästan två månader jag har varit här. Att jag känner detta starkt just nu beror nog på två saker som inträffade igår.

1. Under en praktisk lektion på eftermiddagen när en av våra lärare förklarade något för mig upplevde jag för första gången att jag förstod vad läraren sa utan att behöva översätta orden. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar men jag förstod vad hon sa utan att behöva tänka så mycket. Det var mer som på svenska eller engelska.

2. När jag kom hem träffade jag vår 4e flatmate som flyttade in igår, och första kvällen bestämde vi att vi ska prata engelska. Trots det kom de flesta orden till mig på spanska och jag fick verkligen anstränga mig för att prata engelska, så något har verkligen hänt med språket!


Det känns som att jag ofta lyssnar på orden och försöker översätta så många jag kan till svenska och/eller engelska för att sen gissa vad det innebär. Jag tror att jag nu har kommit en bra bit på väg i att ställa om till spanska så att jag i mindre utsträckning behöver koppla det till andra språk. Självklart är det mycket under dagarna som jag inte riktigt förstår, eller gissar vad det betyder, men nu vet jag att språket definitivt utvecklas! Jag ser fram emot den dag jag kan anteckna på spanska, det kommer att gå så mycket enklare och snabbare (nu är anteckningarna en salig blandning mellan svenska, engelska och spanska alltefter vilket språk varje ord/fras först dyker upp på).


Det svåraste i konversationer med vänner är grammatiken. När jag pratar går det rätt bra, jag hittar oftast inte alla ord men kan ofta förklara runt det och även om jag gör en hel del misstag förstår de oftast och kan rätta mig. Om jag inte vet verbformen chansar jag på några olika och lägger till beskrivande ord för vem och när. När andra pratar känner jag ofta igen verben men är osäker på vilken person det handlar om, ffa i dåtid (det finns så många olika former!) t.ex. har jag svårt att uppfatta om det är en berättelse om vad den personen gjort tidigare eller en fråga om vad jag ska/vill göra. Ofta när de upprepar för att jag inte förstår upprepar de inte när och vem, utan snarare vad det handlar om..  :P

Det svåraste att förstå på föreläsningarna är när föreläsarna pratar snabbt utan powerpoint, t.ex.
-innan och efter föreläsningar om t.ex. schemaändringar
-när de ställer en kort/snabb fråga
-när de snabbt ger enkla instruktioner på de praktiska övningarna (jag vet ofta inte vilken sorts uppgift det är, presentation/skriv en sida, lämna in/gör det för din egen skull... men jag förstår oftast -ungefär- vad vi ska göra)
-när de lägger till korta instruktioner/förtydliganden under övningarna, jag måste fokusera helt på vad som sägs och måste gång på gång släppa fokus från det jag håller på med (men efter en stund fortsätter jag på det jag gör istället och låter en kursare förklara sammanfattat efteråt.
Men mina klasskompisar vet att jag inte fattar allt och förklarar en gång till när jag inte förstår. Även föreläsarna brukar fråga hur det går och om jag hänger med. Några av kursarna brukar fråga efter schemaändringar och liknande om jag vet att vi ska vara i en ny sal eller vad det nu kan vara.